Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Om något som är så vackert och som ändå kan kännas förbjudet...


Åtrå

Du tittar på mig, med dina underbara grönblåa ögon... en blick som ilar till i hela min kropp, en åtrå som längtar så mycket, en känsla som skriker. Hela min kropp skriker, och det känns som om jag vill vända ut och in på mig själv, bara jag får känna din doft... känna din varma kropp, och dina starka armar som tar tag i mig.

Du bär en tajt t-shirt där man ser din otroliga överkropp med en så vacker rygg. Mörkbruna hy som ser så len och fräsch ut, ditt leende som kan få vem som helst att darra...

Jag reser mig och går ut i från caffeét, jag känner hur din blick klär av mig, och jag gillar det. Det hettar till om min kinder. Jag öppnar dörren och möts av en kall höst vind som kyler ner mig. Knäpper jackan och ökar farten. Sätter mig i bilen tar vägen hem, samtidigt som jag fantiserar, om dig... jag vet att du kommer att komma.

         Det knackar stilla på min dörr, det går en varm rysning genom min kropp som skriker och som gör så ont. Utanför så står du, något frusen och ler lite skamset... som så många gånger förr.

Du lyfter upp mig kyssandes, bär in mig i sängkammaren, samtidigt som du letar handen upp under min tröja och knäpper upp min BH. Åtrå'n är oerhört stark, vi ger oss av till våran gemensamma värld, som bara existerar i vår erotiska fantasier, där vi kan göra allting.

Du är det vackraste som finns där du ligger bredvid mig och snosar mig på halsen, svettet rinner av oss och känslan av att höra i hop är ofattbar och väldigt nära. Du och jag... det rimmar på ett vackert sätt. Jag kysser dig på pannan... vänder bort min blick så att du inte ska se att jag gråter.

Jag går till badrummet, när jag kommer ut igen så har du också klätt på dig, du kysser mig ömt och tittar djupt i mina ögon med en blick som säger att du vill ha mer, att du vill ha mig, att jag borde va din för alltid.

Du går... jag tittar efter dig tills jag inte ser dig längre... du vänder dig inte om. Jag skriker... ingen som hör för det är mitt hjärta som skriker.

Jag tar en lång dusch, tårarna bara kommer, som varje gång... Det gör så ont. För jag kan inte stå för den jag är.

Jag hör hur ytterdörren öppnar sig då jag bara står i handduken, en röst som säger:

"Hej älskling, jag är hemma"

 




Prosa (Novell) av Jea
Läst 1285 gånger och applåderad av 7 personer
Publicerad 2007-11-18 00:18



Bookmark and Share


    JJ VIP
Berörande fängslande läsning! Skamkänslan ihop med åtrån är tydlig, kanske förstärker dom varann... Det förbjudna underbara och dess eftersmak... Jag tycker din novell är jättebra! Mvh. JJ.
2007-11-18
  > Nästa text
< Föregående

Jea