Det var inte juni
eller vinter
men vi gick
på styltor ändå
och hoppades på
att det som
skrämde oss skulle
splittras mot
det vi kallade för
hemma.

Och då när ingen
gick på våra
problem
var vi inte ens
nöjda, utan det vi uppoffrade
var det enda som
skulle lysa.

(Och paralyseras
på stora torget.)