Jag sa till mig själv
nej,
jag skrek till mig själv
LITA ALDIG MER PÅ HENNE!

men inte fan lyssnar jag
på min inre röst

den är liksom så mesig och
går upp i falsett när den blir
nervös och
ingen annan lyssnar ju på mig
så varför skulle jag gå imot strömmen?

Och alla gatorna leder till
återvändsgränder
det är bara frågan om
hur snabbt, eller hur långsamt
man tar sig fram

jag borde vara lycklig ju
jag borde aldrig sluta le
jag borde skratta mig till döds
jag borde sprida lite kärlek
det finns så mycket jag borde

men inte fan lyssnar jag
på min inre röst

genom dimman och
de tunga molnen
ser jag allt det där jag fruktade
det kommer rusande
springande störtande
mot mig, och bara mig

någonting säger mig att
jag kanske skulle vända mig om
skydda mitt huvud
kanske inta
fosterställning

men





inte fan lyssnar jag
på min inre röst