Sittande i gisten eka

på öppet hav

Skänker en tår

åt minnet du gav

Lägger en svart ros

på krusig yta

Väntar och ser

havets tålamod börjar tryta

Kedjan kring min hals

lättar sitt grepp

När havet slukar rosen

som förlist skepp

Med ett ensamt blad

följande havets vågor

Lättnaden känns stor

då sorgen sätts i lågor

Lämnar

ny luft att andas