Han borstade av dammet från sin kostym, rätade ut vingarna och intog sedan sin vanliga oansenliga gestalt, allt för att inte synas. Sen gav han mig en bister min och sa...

" />
Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Han borstade av dammet från sin kostym, rätade ut vingarna och intog sedan sin vanliga oansenliga gestalt, allt för att inte synas. Sen gav han mig en bister min och sa...




Fallen ängel reste sig

 Min själ har sagt sitt, utan att sätta punkt

Trodde tidigare att det handlade om självhävdelsen, men jag finner att för varje gång ett "varför?" landar i hjärtat omformuleras världen en aning. Det är med andra ord inte konstigt att ett visst bortfall av minnen och gamla kunskaper ekar i den pinsamma tystnaden där jag endast finner tomheten efter tidigare övertygelsers bortgång. Upptäcker att min kritik är påtaglig så väl som min övertygelse kring dess mänskliga värden som inte får skändas mer.

Själen har sagt sitt utan att sätta punkt

Och människorna talar på nytt, utan att vara själsfränder och tvångsälskare. De får  säga sin mening och jag är ett vittne, kanske är det inte så mycket mer än så, men ändå, själen rymmer ju gränslöshet utan vidare syften och motiv att återskapa den gamla världen. Jag har nu valt att blicka framåt och se dem alla i ögonen. 




Fri vers av VITRIOL
Läst 452 gånger och applåderad av 7 personer
Publicerad 2008-07-09 20:54



Bookmark and Share


    EllenCalmira
en läsvärd text
en ny syn på tomheten
applåd!
2008-07-11

  korpfjäder
Det du beskriver är stort. Man kan kalla det mod - utifrån ser det i alla fall ut som mod. Men jag misstänker, att det inifrån inte handlar om mod utan om ett val som måste göras. Liv eller .... tja vad det nu ska kallas det andra som inte är liv.
Snygg text har du skrivit - utan att förenkla och ändå naket. Applåd!
2008-07-11
  > Nästa text
< Föregående

VITRIOL
VITRIOL