Den första singlande snöstjärnan

seglar så fint och mjukt

mot ett väntande löv,


Det fångas av ett löv som väntat

på sällskap, sedan den första

köldknäppen tog tag och

tvingade det till marken.


Stjärnorna följer snart efter

i allt rikligare takt

och bäddar in lövet

i dess vinterskrud och ide


Färger komma och färger gå

från grönska till vintersjärnornas

spegling, likt vintergatan sken

och gnistrande charm


En känsla av mänsklighetens litenhet

uppenbarar sig

och jag påminns ännu en gång om

naturens vishet och prakt