Jag slutar aldrig att förvåna mig över hur många olika ansikten sorgen har. Nu har jag sörjt min älskade man i två år, det kommer hela tiden nya \"tomma hål\"
En ny tomhet
På morgonen följde
en häger mig över
motorvägen och
jag visste att
det skulle
bli en fin
dag
Det blev det också
och jag möttes
av människor
som förstår
och de gav
mig styrka
och mod
att gå vidare
När jag körde hem
hade jag en varm
glädje inom mig
och det kändes
som om livet
kanske var
på väg
igen
Jag närmade mig huset
och slaget i magen sa
mig något om mina
tårars saknad när
han inte längre
finns och tar
del av min
glädje
den
tomheten hade jag inte mött förut. . . . .