Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

det gör ont men jag ler.


Jag skrattar åt mina blåmärken,
säger att det är okej för
jag var ju så ung då.

Men de unga åren river mig
längst handlederna och ångest
tynger på mina axlar medans
deras ord sakta kväver mig.

Men jag bugar för min
styrka och det är rädslan
som viskar att jag ska
vakna och fånga dagens

ljusa strålar
som smeker
solkysst hud.

för en stund kan jag faktiskt skratta.




Fri vers av tingeling
Läst 569 gånger och applåderad av 8 personer
Publicerad 2007-11-11 18:47



Bookmark and Share


    crapcat
fint slut
du skriver bra, tycker jag tralala
2007-11-16

  LOUN
Den svepte rakt in,som ett sorgset minne men även som en påminnelse om att de finns mycket bra :)Tack för den påminnelsen!!Ha de gott Tinkerbella ;)!!/L
2007-11-12

  Michaela Dutius
en dikt som går rakt in i hjärtat och stannar där
2007-11-11

  Bodil Sandberg VIP
Den här dikten griper mig mycket...den där raden\"men de unga åren river mig längst handlederna och ångest tynger mina axlar\"...och sen övergången till det ljusa..att inte det svåra fick segra!!!
2007-11-11
  > Nästa text
< Föregående

tingeling
tingeling