En gång försvann min sköld och solen saknade
hjärna och lungor att
förstå med.

Och alla kattungar ljög om sin
ålder så att de
skulle få se världens alla
olika problem.

Marinaderna gjorde illa
sig på eldens kraft.

Och visst tickade det
på mina solfjädrars monsuner och visst
retades barnen
av sina syskon.

Men ingen klagade på
någonting utan svalde bara
sina argument.

Och det var endast
november
när vi sa farväl,
men solen sken på
ögonlocken och drömmarna
slocknade inte.

Farväl.

Det är bara du som förstår mig.