Det är så märkligt att
man först inte begriper
och sedan när man väl
har gjort det så fattar
man inte hur det kan bli så. . . . . .

att jag som person inte längre
existerar utan honom nu när
jag som bäst behöver våra
vänner så är de inte till för
mig och jag undrar om de

hade varit till för honom om
det var jag som hade dött
för det är mycket sällan som
telefonen ringer och någon
bara vill fråga hur det går

nej jag är som om jag vore
smittad och farlig att närma
sig till och med per telefon
och jag känner mig som en
outsider och inser att det

är vad jag är och att jag
nog får räkna med att
detta är det så kallade
livet för min del och att
ingen mer än jag bryr

mig för den som är
pestsmittad vill man
inte ha med att göra
min älskade slapp i
alla fall detta. . . . .