det var länge sen vi hördes nu
ett hundraårigt regn av
allt och ingenting sen

jag har blivit bäst
i världen
på att försvinna
jag äter väldigt mycket
och försöker sjunga.
det låter som ett gammalt sjukt djur

ibland försvinner jag
mitt i ett samtal

jag har en inflammation
i tandköttet
den kommer
sakta leta sig uppåt och
skruva bort skruvarna
som håller fast fontanellen med
viljan att fortsätta
använda benen

jag tog ett steg rakt ner i
ett beslut
som blev till ett mantra som
lät hellre ensam själv
än ensam
tillsammans
jag äter det nu, varje dag
det smakar papper

tre ord ur en gammal låt
förföljer mig
jag vet inte varför
det totala totalitära
det totala totalitära.
de bara ekar runt, runt

ordet självförtroende
bränner hål på alla
papperslappar jag kastar
upp i luften
ordet mod sitter
som ett spänne
över bröstet

jag dricker både
vatten och vin
och är alltid törstig
jag tar ut stora steg
steg som är märkta ’bakåt’
med vit färg
jag håller inte med
det jag håller på med

det totala
antisociala
det totala totalitära
tangerande tragiska

typiska
i det här det intrasslade
livet alla armarna
tvinnade runt
talande glaskross
uthälld framför
fötterna