\"Tror du på jultomten?\" hörde du säkert från dina kompisar när du var liten. Men vad är själva poängen med att lura sitt barn med något så onödigt som att det VERKLIGEN finns en tjock man med vitt skägg som kommer med julklappar en gång om året om man är Snäll?

Efter att du hade suttit en hel dag framför TV:n och kollat Disneyfilmer kanske din mamma sa:\"Du får fyrkantiga ögon av att titta för mycket på TV\" .
Även detta påstående kan räknas in i kategorin \"Barndomens lögner\".
Din mamma sa detta endast för att TV4 Nyheterna började om 3min och hade det lagomt läskiga påståendet för att skrämma upp dig tillräckligt för att få dig gå ifrån TV-rummet och börja kolla på runda saker för att förebygga de \"fyrkantiga ögonen\".

När familjen åkte till sommarstugan på lovet var du så uppspelt så du frågade \"När är vi framme\" varannan minut.
Det spelade ingen roll om ni stod still vid en avfart på vägen och fikade, \"Är vi framme snart\" upprepade du fortfarande flera gånger efter varandra, men sanningen var den att det ända svaret som du skulle få tillbaka varje gång var \"Vi är framme snart.\"

För att slippa få kvar en massa rester från middagen när ni åt köttbullar och makaroner fick du säkert höra; \"Tänk på barnen i afrika\" precis när du skulle resa dig från bordet fast än det fortfarande låg kvar 1 ½ köttbulle på tallriken.
\"Tänk på barnen i Afrika\", är ett sätt att ge dig dåligt samvete och samtidigt få tomt på tallriken efter måltiden.

Alla dessa lögner är endast ett sett att få kontrollera, hålla oss snälla, ge oss hopp.
Men hur är det egentligen med det där påståendet att man får en svart tunga om man ljuger? Eller \"Ju mer du ljuger, desto längre blir din näsa\".
Antar att de också är en av barndomens lögner..´
Men hur bra har egentligen våra föräldrarna lyckast med sin uppfostring när de har haft alla dessa lögner som grund?