Einar var en bärsärk han
Och kunde allt en bärsärk kan
Han bruka uppå skölden tugga
För att sen med svärdet hugga

Många fanns det av hans likar
Runt omkring vid Mälarns vikar
Men hemma gick det fogligt till
Där gör han nog som hustru vill

Men det han helst av allting ville
Var att supa på ett gille
Sitta med en stånka mjöd
Som smaka bäst när någon bjöd

När lusten föll på kvinnlig träl
Han visste att det snart blev gräl
Och hustrun ryckte i hans fläta
Och slutar nästan aldrig träta

Så glad han blev var gång han såg
Hur skeppen kom för rövartåg
Då kände han en ivrig lust
För rövarstråt på någon kust

I England fanns det många kloster
Och det fick bli som ett slags plåster
För all den tid han satt vid åra
Och huttrat blöt i stormar svåra