När jag modigt nog
till slut vågade
öppna gamla
minnens
dörr
trodde jag att minnena
skulle ligga där och
bara ruska av sig
lite för att sedan
komma fram
till dörren
och säga
nejmen
vad
åh vad trevligt att du är här
men så blev det inte och
jag känner mig snuvad
fast jag borde ha
förstått bättre
än att tro på
gamla kära
minnens
liv

När jag modigt nog en dag till sist
vågar stänga gamla minnens dörr
ska jag göra det försiktigt så att
det knappast hörs och inte
märks