Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
ja se! mina drömmar har varit i farten igen.


Mitt i sorgens tårar vilar det hopp

Mitt huvud är så tungt

av sorger och besvikelser nu

hakan faller ner uppgivet mot mitt bröst

och tårarna faller i strida strömmar.

 

Någon eller något vill bära iväg

med mig över vida slätter och vackert

formade skogar bara för att visa mig på nåt

som borde vara, bara vara så vackert och fredligt

i harmoni med allt  jag är knapt  vid medvetande

men jag uppfattar och hör vingslag.

 

Tänk om jag kunde bytt till mig

ett par begagnade vingar nån stans

och fått tag i lite magiskt stoft ifrån

en gammal antikvitets handel på en skum gata

i gamla stan.

 

Där jag av pulvret kunde förvandla mig till en fågel eller

en ängel, beroende på vad människor tror på.

 

Bara jag får nå dom, komma nära

ge dom min tanke, mitt jag, min kärlek att smitta av.

 

Då skulle jag med lätthet hälla över det magiska dammet över

mig och förvandlats och då använt mina vingar

till att korsa gränser som jag vill.

 

Ty vem bryr sig om en ensam fågel i stridens hetta!

eller vem ber inte om nåd till den ängel som syns i skyn.

 

Jag blir ju över allt i min vandring bemött med en onska

av svarta själar och människor som inte vet bättre

eller ens har nått att tro på längre.

 

Ty jag vill komma med solsken

men blir bara bemöt med svartaste mörker.

 

Det gör ont, så ont

när jag kastar ljus över tillvaron och hoppet

när jag bara blir bemött med blixtrar som sårar.

 

Ger jag bort molnen, så

får jag taggtråd slängt i ansiktet

och det uppstår tornados i mitt hjärta som blöder .

 

Ja om jag älskar så blir jag

bara bemött med hat.

 

Ty människan är satans redskap

och vi bär alla på den nån stans i vår

jag uppfattning

som vi tar till oss

då vi blir sårade eller krängta

och tar till hämnd eller hat.

där vi ljuger för oss själva och tror

att vi skall må bättre med oss själva

 

vi tror oss att vi kan dölja

men det kan man inte, för den

fins skriven med blod i själens bibliotek.

 

och vi vill ju inte bli sårade i själen.

 

Men! är det verkligen så?

 

Skulle vilja sätta på mig mina vingar

jag bytat till mig och strö över stoftet över min kropp

och förvandlas, och korsa gränser till krigande länder

och sätta mig på fiendens axlar och även fiendens fienden

 

och se dom djupt djupt i ögonen, ja ända in i hjärtat

och tala till deras själar och be dom att stoppa upp

detta elände och i stället gemensamt gå samman

i männsklighetens tecken, famna varandras händer

till den största och högsta bönen som beds någonsin.

 

Ty vi har ett annat krig att utföra!

ett krig i männskligheten, överlevnaden

kärlekens, livets och i alltets anda..

 

 

Jag skulle viska till deras inre att

 

det ända vi har kvar att hoppas på

 

är kärleken

 

 

 

Kärleken till..

 

 

LIVET..

 

 

..att Leva

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 




Prosa (Novell) av Lasseman VIP
Läst 710 gånger och applåderad av 14 personer
Publicerad 2009-03-21 01:14



Bookmark and Share


  Yvonne Vigstrand
Oj den här går spikrakt in i hjärtat Lasse, så fruktansvärt bra skrivet och så jäkla sorgligt <3
Bokmärkt och ska läsas om o om igen.
2020-10-11

  MeAmmie
Den största gåvan är att kunna finna någon slags ro mitt i alla oro!
Du ger en hopp och det är vackra rader! Fridens/Ammie
2009-04-08

  Maria T
Här skildrar du stora tankar
och vackra drömmar.
"famna varandras händer
till den största och högsta
bönen som någonsin bedits"
Kärleken till Livet
2009-03-21

    ej medlem längre
Bra text!
2009-03-21
  > Nästa text
< Föregående

Lasseman
Lasseman VIP