Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
_fullt allvar/överlägsna och underlägsna gula band och armar


Mellan kl 24 och 00


jazzmusikern: like brothers on a hotel bed

det ljuder- alldeles för sent igen
jag sover med penseln i handen

\"kan du inte somna? är du för varm? ska jag öppna..”
nej jag tänker på hans skrivbord
öppna inget

when he catches his reflection on accident:

avundsjuka vener
jag såg snett- jag var ju du. du var jag.
och så hade det alltid varit
ärr efter kostnärligheter

decemberljus, avstånd, fågelperspektiv & sepia
jag ser oss vandra nedför stadsgatorna
utan mål
såsom vi älskar att stoppa tiden i smyg
det är eftermiddag- jag frågar om vi ska upp på taket
plötsligt står vi på flygplatsen. jag är inte ett dugg rädd,
för jag lämnar inget hemma

och världen spelar liksom ingen fucking roll

hur det känns?
fastän du inte kunde rita försökte du och sa
att det var ”abstrakt konst” på fullt allvar

att ALLTID flyga- hungerlöst
det bara flyter, kommunikationen är liksom, mmmmmhm--genom samma strupe

utbyter bara blickar
som med sitt eget syskon. (kan din iris utan/innan)
det nästan luktar uppgivenhet när du döljer det

men nu är det ju så att allt är inte naturvetenskap,
allt är inte så jävla enkelt
tro mig: elva månader förnuft & jag drevs att söka realiteten

mitt ute på en äng berusning och snurrande sirener, de fann oss aldrig

men det förstås, det här är ju bara en nano-del av det stora.
och hjärnan skulle kraschhhha

i västvärlden




Fri vers av Nemona
Läst 446 gånger och applåderad av 2 personer
Publicerad 2007-11-19 17:15



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Nemona
Nemona