Filmen rullar
i mitt huvud
rullar och rullar
utan slut

Ena stunden
är jag det
rädda barnet
med en sjuk
pappa

Andra stunden
kör jag in
akut med
min man som
lider av en
obotlig sjukdom

När tårarna utlöpt
pausar filmen
och jag tror att
det blir lugnt
. . . . .då går
den riktiga
skräckfilmen
igång
och allt som
lagts på
mina axlar
står i
brinnande
klartext
medan jag
sjunker ihop
och vet att
jag inte
orkar. . . .