Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Okej, det finns svikande mammor också men den här är högst personlig och riktar sig mot en specifik svikande far..Två flickor saknar sin pappa, de ringer och mailar och han vägrar svara...Varför?


Sveket när det är som störst

 

 

Kan någon förklara

hur en pappa är funtad

Då han så enkelt och utan att blinka

kan släppa taget bara?

 

När han får veta

att hans barn honom saknar

och han vägrar i telefonen svara

Finns det något hopp

om att han en dag vaknar?

 

Större delen av deras liv

har jag ensam fått klara

Det har inga problem varit

för tjejerna är underbara

Men någon pappa

kan jag ju inte vara

 

Jag förstår inte och kommer aldrig förstå

 

Mina frågor lär han ej besvara

På hur han kan svika som han gör

och ändå i sitt sinne

ro bevara




Fri vers av nettizen
Läst 338 gånger och applåderad av 9 personer
Publicerad 2007-11-20 19:56



Bookmark and Share


  jardan
ja totalt oförståligt, starka o bra rader som fängslar
2007-11-25

    ej medlem längre
Jag säger som Ronny , att svika ett barn är det grövsta sveket. Jag vet, för jag har gjort det själv...
Det finns inga som helst ursäkter även om det finns förklaringar...
Väl får du fram känslan...
2007-11-21

  Lilla My*
Stark dikt som är en ledsam vardag för många barn! Bara barnen förstår att det inte är deras fel! Den dag han vaknar upp...då är det försent...för honom...för då vill de inte se honom alls!
2007-11-20

  Michaela Dutius
Nej det är omöjligt att förstå -och ännu svårare att förstå att dessa små när de blir vuxna bryr sig om att minnas hans födelsedagar....
2007-11-20

  aftermath
minst sagt svår att nå
ska han kalla sig pappa överhuvud taget?
2007-11-20

  Ronny Berk
diktarjaget beskriver en situation som gör varje normalt kännande människa rasande; det största sveket är sveket mot barn som längtar...
2007-11-20
  > Nästa text
< Föregående

nettizen
nettizen