Förlåt
men någon hade glömt att informera mig
om att våldtäktsoffer
måste se till
att deras beteende
följer en viss mall.
Någon hade glömt att berätta för mig
att våldtäktsoffer
ska springa gråtandes till polisen
i trasiga kläder.
De ska sitta i duschen
så där som de gör i filmer
och tvätta sig medans de monotomt säger
\"jag kan inte bli ren\".
Våldtäktsoffer ska inte återuppta sitt vanliga liv,
De ska stanna hemma
och gråta.
Någon hade glömt att berätta för mig
att våldtäktsoffer
inte får berätta vad som har hänt
utan att darra på rösten.

Någon har tydligen glömt att berätta för dig
att verkligheten
sällan följer någon mall.
Jag kunde inte gå till polisen
för hela hans familj
hotade att slå ner mig.
Jag kunde inte duscha
för jag vågade inte gå hem,
mamma skulle aldrig förstå.
Jag städade undan alla spår
av honom
på en skolgård
tidigt morgonen efter Lucia
innan jag gick hem.
Jag var tvungen att gå till skolan dagen därefter
annars så skulle mamma fråga vad som var fel.
Min röst var stark och oförändrad
när jag pratade med dig
därför att gråta inför dig
hade varit
den yttersta förnedringen

Och jag berättade aldrig för dig
att det som enda som är kvar av mig
är ett mönster av självförsvar
Det är min sista utväg
att skydda mig
från sådana som dig
För hur gärna jag än hade velat
att tiden kunde stanna upp
så att jag hade kunnat få chansen
att greppa vad som hänt
så tickade sekunderna på
blev minuter, timmar
dagar, år
Hur gärna jag än hade velat
att jag skulle kunna få bryta ihop
så tvingade alla dina misstankar
alla dina frågor
och blickar
mig att retirera
och landa någonstans
mellan självhat
och förnekelse.