Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

varför reser du dig inte, soldat?

Varför gråter du, soldat?
Gråter du över lemlästad vänskap eller uppsprättade ryggrader ute på fälten?

Varför sover du inte, soldat?
känner du naglarna i magen
som vrider på tarmarna och river dig strax bakom naveln
eller har du aldrig känt ångest på nära håll
när den andas genom din näsa och skrattar dig i ansiktet?

Varför haltar du, soldat?
har du aldrig gått på en livsstig förr
har du aldrig varit i förstadiet till att falla?
du vet då verkligheten blir verklig och delar in dina handleder i randiga sår
och du kan inte längre känna tårar mot kindbenen
av vana bara se i speglar
när huden hårdnar och själen veknar

Varför skakar du, soldat?
var det inte det här du blev tränad för
eller har du aldrig
känt hopplösheten ta form som maskar
när den kryper runt i kroppen, slår hål på varje nerv
och skakandet kommer när dina inre blödningar börjar synas på ytan
skallpeller som vidrör ryggraden, drar sakta längs varje kota
cirkulerande skrik

Varför ligger du mot asfalten, soldat?
väntar du på order
eller är ammunitionen slut?
du kanske aldrig har känt hur det känns när magen stöter ifrån sig själen och innehållet landar på marken
för att försvinna in i dig igen
som att äta gamla spyor, soldat

Varför har du slängt ner ditt vapen i marken
och varför har din sträva hud i ansiktet veknat
först nu när allt är över?




Fri vers av gultparaply
Läst 448 gånger
Publicerad 2005-05-09 16:10



Bookmark and Share


    Agnieszka
riktigt bra dikt. starka bilder och bra uppdelning.
2005-05-25
  > Nästa text
< Föregående

gultparaply