Det var en gång i en stilla dal
Då alla var borta på prinsens bal
En ensam älva på stenen sitter
Med ett sken runt henne av dagg och glitter

Solen går ner bakom gräsklädda berg
Och månen går upp med en lysande färg
Den ensamma älvan på kärleken tänker
På hjärtan som krossas och blod som stänker

Månen ser ner på flickan som gråter
Älvan sig reser men faller åter
Hennes liv är fast vid prinsens hjärta
Och hon drömmer om honom trots all smärta

Men prinsen försvann med kvinnan så rik
Och slog genom älvan en iskall pik
En älva med brustet hjärta och skal
Ja, älvan blev kvar i drömmarnas sal