Jag skriver nu för jag är rädd, jag har
trasslat in mig i mig själv. Förvirringen
är större än någonsin och den visar
mig in i alla möjliga vägar, men som leder vart?
Jag ser inte klart. Det jag ser är inga utvägar.
Jag vill också befinna mig i stadiumet som
ger mig trygghet, sann glädje och en fin framtid.


/Mikael Haaparanta