Bland alla mina ansikten, årsringarna
som jag slutat räkna

O gud vad har du gjort med mig

finns det lemlästade från den hemvändande
pojken med alla dragen redan bestämda
med ödesvägen ingen kunde tyda,
där finns också det som lämnade dig
att färdas igenom en lång skugga,
bland dem alla finns det som förstod
när de ringde efter olyckan
det som var tvunget att fortsätta
även utan sin spegelbild, utan dig
det som valde och som valdes bort
för den förutbestämda kompositionens skull
där finns det stympade, sårade
och aldrig skonade
vars ben krossats och vars
lemmar förvridits till lager
på lager som lägger sig över varandra
och tillsammans utgör en bild,
urbilden med de fina detaljerna

bland dem alla finns också leendet
som öppnar sig likt en blomma
en brinnande soluppgång
när du ser på mig
trädet som bär alla årsringar
inom sig