Du ligger där på marken, det är mörkt och kallt
Lika underbar som vanligt, och jag ser på
Precis som jag brukade
Dina sista andetag blir frost på den heta atmosfären
Och jag andas in dem, precis som jag alltid har gjort

Kan inte klara av att se dig gå bort, måste fånga in dig
Vill ta mina händer och gräva genom kött och blod
Långt till djupet
För att fånga det, det som kan värma allra mest i kylan
Själen som är din, det som en gång värmde mig i natten

När jag får tag i den rusar mitt blod till och tiden står still
Kan varken andas eller tänka, bara känna
Hur det värmer till i hjärtat
Det sliter upp alla minnen till ytan och blir till tårar
Jag är ensam, och jag kramar din själ med nävarna

Du ligger lika fridfullt kvar och jag håller om dig
Min tröja värmer inte lika bra, men det är alltid något
Men jag är kall som is
Du kommer aldrig att finnas i min säng igen, ingen tröst
Bara mörker och här står jag ensam, och ingen i min famn