Vissa vattenpölar fanns alltid kvar
även de varmaste av dar
Som den vid kiosken där man köpte sin godisrem
eller den halvvägs hem
En flicka stod i pölen med blöta skor
jag var den flickan nu är jag stor
och skorna är inte längre mina
men jag kan minnas känslan av det våta
blött och fult mitt i allt det fina

Vissa sår fortsätter skava fast än
de läkt för längesen
Mer ärr som inte syns om man inte vet
om man inte minns vem som skapade det
Små rispor på solbränd kind
skuggan av ett slag gör sig påmind
Såren de kliar och blir till fula ränder
jag kan minnas smärtan och marken så hård
gruset som skrapade upp mina händer

Inget får glömmas, inget får sköljas bort
minnet lever länge men livet är kort
Låt eftervärlden minnas
och påminnas
Så kanske vi lever för gott