Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
mörkt mörkt mörkt där ute, här inne... Och där borta...


Ingenting kommer någonsin bli som förut

 

 

Jag har ställt mig bredvid mitt liv

min kropp är bara ett skal

mitt leende är bara fejk

 

orden som kommer från min mun

är inte mina egna

Mina tankar finna någon helt annanstans

 

Jag är trasig

i själen

Jag gick sönder i senaste stormen

 

Jag söker förbryllat

men finner ingen väg tillbaks

Jag läckte en gång för mycket

 

Jag tillhör inte världen längre

Inte denna värld

Denna värld gör för ont

 

Jag är i en glaskula

som inte får spricka

 För spricker mitt sista skydd

så försvinner jag

i djupet

 




Fri vers av Bissen
Läst 531 gånger och applåderad av 7 personer
Publicerad 2007-11-30 13:30



Bookmark and Share


  Jean-Michel Orblin
oj. jobbigt
bra beskrivet kämpa på!
2007-12-02

  Just Emotions
kanonbra skrivet!!!
2007-12-02

  Larz Gustafsson VIP
Det är då man behöver fast mark under fötterna.
Klippfast.
Oerhört målande beskrivning i din dikt. Tydligt och klart.
2007-12-02

  R-M
guud, du beskriver känslan såå bra!
ingen borde få må sådär! INGEN! Ja önskarn det inte ens på de som gett mej sådandär lidande....

*kramar hårt om*
2007-12-02

  Betlehemsstjärnan VIP
Åh, jag blir så berörd av dina vackert vemodigt formade ord.
Må glaskulan aldrig gå sönder/B
2007-12-02

  Ulf Lagerholm
jag läser detta vackra och vemodiga
stycke som om en stor olycka, en explo-
sion i stort sett ödelade ett helt om-
råde, i det här fallet diktarjagets men-
tala sfär -

om jag använder mig av bilden av ett
krigshärjat och bombat hus, så slår
det mej att trots den stora förödelsen
brukar ofta grunden, själva byggnads-
skelettet stå kvar där oskadat i gruset -

och det är just den kärnan, visserligen
bräcklig å oskyddad, som finns kvar även
i denna text, och det är det som är det
viktiga, helt avgörande -

när det nu är så det är, går ju \"byggnaden\"
att restaurera kring denna kärna -

jag var i den polska staden Warsawa i som-
ras, en stad som efter det andra världs-
kriget bara existerade som en tanke i det
grus den låg i -

men också där fanns ett fundament, en o-
krossbar psykologisk kärna, kring vilken
staden återuppbyggdes -

staden är i dag helt ny och mycket blom-
strande, även om minnet, tanken på allt
det där hemska som en gång skedde i
området, ligger bevarat som ett förbud
även i det nya och optimistiska -

ja du vännen, det blev en utdragen kom-
mentar, kände ändå att den borde bli
skriven -

hoppet lever trots allt, i din kärna, i den
bräckliga kulan av glas -


tack för dina rader som fick mej att re-
flektera över denna viktiga sak -

kram uffe
2007-12-02

  Michaela Dutius
Mycket vacker beskrivning av en svår situation.
2007-11-30

  Jean-Michel Orblin
Jasså du känner så!
Finnt å vemodikt skrivet.
2007-11-30
  > Nästa text
< Föregående

Bissen
Bissen