Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Jag avskyr vintern.

Snön ligger tätt
över granar
över hustaken
över gatorna
över världen

Vit
gnistrande
ligger den där
och dämpar alla ljud
endast ett tyst knarrande
under dina vinterskor

Himlen är grå
och snön faller
tyst, tyst
Har solen gått och lagt sig
i några månader
eller vill den inte heller se
den oändligt vita
snön

Den gråa himlen
speglas i isen
och återspeglar din
sinnestämning

Dagarna är mörka
och himlen är mörkgrå
svart
Efter regn kommer sol
och efter det
kommer regnbågen

Det regnar inte
det snöar
Solen lyser inte
det är grått
Det är ingen regnbåge
för allt är bara
grått

För himlen är grå
och träden är bruna
och snön är vit
Vad är en brun och
grå och vit
regnbåge
egentligen

Världen återspeglar
ditt inre
grå och vit
när du vill att den
ska vara blå
och röd
och violett
som en regnbåge

Du fångar en snöflinga
och viskar tyst
var är regnbågen


men snön dämpar
och ingen hör
och världen är grå
och vit
igen


och snön knarrar
under dina vinterskor




Fri vers av RutigKjol
Läst 285 gånger och applåderad av 1 personer
Publicerad 2007-12-02 13:25



Bookmark and Share


  Felzu
Wow. Hela dikten är så vacker.

\"Vad är en brun och
grå och vit
regnbåge
egentligen\"

Ibland är vintern verkligen jättejobbig. Och bara grå och ful och hemsk och dum.
Men ibland så är den faktiskt fin också. Om man riktigt försöker se det.
Jättefint skriver du i alla fall.
2007-12-02

    smurfelinan
lite deprimerande...men så är det väl i december månad..
bra!!
2007-12-02
  > Nästa text
< Föregående

RutigKjol
RutigKjol

Mina favoriter
En narr i sorgsen takt.