trött,
tänker du,
det är väl alla nu?

sen sneglar du milt ogillande
mot min ihopsjunkna kropp
mot min grådisiga blick
mot min bleka hy
och tänker
Patetiskt

jag vill skrika
att jag inte är patetisk
att jag inte är värdelös
men jag orkar inte
är för trött
för trött för allt
orkar inte mer
orkar inget alls
vill bara vila
för evigheter
i dvala
sjunka ner

jag möter din blick
men viker snart undan
jag kan inte kämpa
utan några krafter
krafter som sinat
och droppat av allt eftersom
jag är trött

men det är ingen sjukdom
säger du
nej, det är ju inte det
ingen sjukdom
Bara ett tillstånd
som förändrar hela mitt liv
jag är trött

jag är gravid