Sakta...
som en vakendröm... sanningssömn...
andetag för andetag... blick för blick...
jag försvinner... förminskas... förloras...
och somnar in... alltjämnt vaken...
i dimma...
vaken i ett substitut till död.... vaken, som en himmel... som ett förstenat träd...
då någonting blir ingenting förlorar tinget själv sin glans... det poleras...
det glänser utan verklighetsanknytning... utan sanning...
som ett liv förlorat, ett liv förgått... en värld spunnen i sockersött mord...

Jag flyr in i dessa ord med mordisk blick... blod i mun och blod i sinne...
denna vackra värld som äter sig själv framför mig är inte min värld...
min värld är minimum... livsminimum... drömminimum...
känslominimum... vid liv, tekniskt sett... lever livet i mig... samklang
falska tårar är alltid falska... med rätta, falska... i tanken, falskt som vatten...
du vet mig... du vet mig... du vet ingenting om mig...
somna in i sakta fallande himmelsregn, kalla tårar i droppform...
revidera mig... konsumera mig... instigera mig... jag är ordblind...

ingen föds in i en viljelös värld... hopplös värld... utifrån...
utifrån dig, inifrån mig... ett flöde av ljus, ljus av glanslöshet...

vad talar jag om?

vad pratar min mun om, finns det någon koppling?
vad skriver mina fingrar om utan att tillfråga mig?
skuldbelägger jag min själ, mitt kött, mitt blod och mig...
inte tanken i sig men sinnet och minnet av rörelser och ord och bilder skapade av ord skrivna av fingrar utan mål, riktning eller behov...

slutsats...
du värmer min ovilja, skapar min drömlöshet, äter min själ, hoppar på mitt hjärta och fyller mig med glädje...
du föder min smärta... glädjelöst... ömsesidigt... med hand hårt i fast hand...

vågar jag be dig att tala med mig utan att säga ett ord?

... i tystnad

sakta, sakta... stanna

/