Dimman släpper och morgonen gryr
han reser sig upp från sitt skydd från nattens piskande regn

de kraftiga stormarna och regnet som fått hans hud att brännas av köld och är svullet röd, sträcker sig upp och kisar mot de första strålarna till en ny dag

går mot den porlande bäcken som ligger kristallklar med vatten från de vackra alptopparna, ser sin spegelbild och ler, han har överlevt även detta

tvättar sig ren i vattnet trots sin låga temperatur får det att bränna till i huden
men glad och nöjd att åter kunna se sig le och njuta att livet har gett honom ytterligare en dag

glömt sina plågor för ärr i sin hud gör inte alls ont som i en ärrad själ
leendes och ren vandrar han ännu sjungandes på livets melodi och sånger till fåglarna i gryningen