Prövar att skrika men halsen snors igen.
Tårarna svider,ser inget, huvudet bultar.
Jag springer, springer så fort jag kan.
Men du kommer närmare,hör ditt flås.Nu kan du snart ta mig, vill inte, vill inte känna din knytnäve hårt knuten mot min kind.
Vill inte att det svartnar framför ögonen. Jag springer fast jag inte orkar mer jag ökar farten, fast det egentligen inte finns något att öka med.
Du vet mycket väl vad du gjort, under alla dessa år har jag orkat.
Under alla dessa år är det ingen som sett ingen som förstått, ingen som försökt hjälpa mej.Ingen som älskat mej för den jag är!
Det här är min sista chans, min sista chans att få bli fri!
Ögonen är fyllda av tårar ser inget snubblar och faller.
Hör dig skratta hör dej säga något men hinner inte uppfatta orden, innan du greppar tag i mig.
Du skakar mig slänger ner mig på marken och hämtar en pinne.
Jag är så rädd, rädd att du ska göra något du egentligen inte vill.
Jag vet att du inte menar det du gör, vet att du älskar mig.
För första gången i mitt liv ber jag, jag ber till gud!
ser hur du höjer pinnen beredd att slå.
Vill skrika men är helt fastfrusen.
Nästa sekund känner jag slaget mot revbenen, skippar efter andan.
Jag ångrar så mycket ångrar att jag aldrig sa att jag älskar dig.
Hatar er för att ni aldrig såg, får ett slag till.
Blundar och försöker svälja gråten!
Nu känner jag inte smärtan längre är bedövad av slag, ångest och hat.
Snart är allt över, snart blir jag starkare än någonsin.
Jag lovar dig en dag ska jag bli lycklig en dag ska jag bli den flickan ni alltid trott jag varit!




vet inte riktigt vad jag ska kalla det. Det är egentligen ingen novell, mest bara något jag slängt i hop. inte så bra men men....