När mörka dagar och tomma nätter smälter samman,
klockan tickar på men tiden står stilla om och om igen.

Dagar blir till veckor, veckor blir månader och år.

Morgonen utmärker sig endast i att tröttheten minskar något,
sömnen är alltid där som en skugga framför, bakom och vid sidorna.

En existens faller ihop så lätt,
uppbyggd av luft och ord finns ingen stadga.

Man ska aldrig gå bakåt, aldrig vända sig om och absolut aldrig ångra...

Jag skäms inte och jag ångrar inget, men vad gör det egentligen?

Tårarna försvann och tog leendet med sig,
skratt och knutna nävar förtvinade till minnen.

Jag fann den gyllene medelvägen och den dödar mig...

/