Tomtefar kom hem på fyllan och spotta o svor

Små tomtenissar darrar...förskräckta de glor

Tomtemor vid baket, tills nu på gott humör

Hon släpper sorgset degen, när orden hon hör

Med snubblande steg närmar han sig tomtemor

hon är så väldigt näpen och han är väldigt stor

Hans stora näve lyfter och ger sin fru en smäll

Tomtemor hon gråter...hon lovar att vara snäll

Tomtefar han sluddrar, hånfullt och elakt han ler

Små tomtenissar står i dörren...rädda för vad de ser

De backar tyst tillbaka, kryper ihop i en liten vrå

Undrar sorgset, varför far, deras kära mor vill slå

Efter en stunds evighet somnar så deras far

Då smyger de fram, små tippande steg de tar

Mor hon tröstar, för varenda tomtenisse tjöt

Läser en saga om människor som ställer ut gröt

Små tomtenissar somnar lugnt av sagan de hör

För snälla människor så gott för deras sinne gör

I alla sagor bor de precis bredvid tomtens lada

Och människor...är så vänliga, snälla och glada...

Tomtemor funderar i nattens ensamhet

Om människor finns...om någon vet...