Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Jag har stunder då jag behöver göra upp med min historia. Då poppar det upp minnen. . . .


Jag fick inga kramar

Mamma gav mig inga

kramar

när jag var barn

minns jag inte en enda

Mamma städade

mitt rum

Enda gången

pappa och jag kramades

var sista gången

vi sågs


Fri vers av -Ulla Tilemo- VIP
Läst 262 gånger och applåderad av 4 personer
Publicerad 2007-12-07 08:41



Bookmark and Share

  To
Kärlek, kanske däribland i form av ödmjuka kramar kan vara ett av det bästa man kan ge sitt barn, inte ett välstädat rum. Dock är det nog inte alla som tror det eller vågar visa sina känslor. Om dessa/din föräldrar hade släppt ut sina känslor hade de nog inte slutat krama dig efter att ha börjat.
2007-12-07

  albertina
Åh så nära du skriver. Och så sant för många. Minnen man bär med sig. Och man hoppas att ingen i sin närhet behöver känna så när man själv en dag i nte finns där=) Tack för bra läsning
2007-12-07

    Maria Malm
Smärtsamt och igenkännande..
2007-12-07

  Rachel Roth
smärtsamt och ensamt....
2007-12-07

    ingvar VIP
Jag förstår Dig mycket bra, vad gäller detta! Dessa uteblivna kramar saknar man - och längtar fåfängt efter - hela livet.. Trots allt har man nått färmågan att kramas själv! Kram!
2007-12-07

  Ronny Berk
så berörande om barndomen och avskedet...en text som gör ont att läsa...en kram till dej...nu...
2007-12-07
  > Nästa text
< Föregående

-Ulla Tilemo-
-Ulla Tilemo- VIP