där mirakler börjar slutar det mänskliga
balanseras det märkliga på en bokstavsvind ifjärran
är det ofullkomliga det vackraste fullkomliga
balanserar livet på ett vågspel
läsande poesi av en genialordvrängare lyssnade på hemliga rytmer
tas fantasin till det yttre i det inre hemliga rummet


(ingen får se ingen får se)


kan du komponera kan du estradera
utan att vara bokstavskåt till den gränsen
mirakler börjar slutar det mänskliga
blir balansen mellan vitt och svart mustigt grått
vill veta när individen förstått
det där med bokstavsmalaria och resor till hyllade musor
är så nittonhundra att det är genom livets ögon du ska beundra
utsikten genom ett par hornformade rosa glasögon
trippande pippande kjoltyg som visar sig vara av ditt eget kön
ställer du dig...poeten i kön för nästa generations
bokstavskåta ordblinda heta ordvrängare vägrar du inse att
det är så som du dig försatt
att du kommer aldrig bli linda skugge med egen blogg eller uffe lundell
med generationsromanen under din gitarr, om ordgeneraler med en analkänsla för ord där de står rätt eller fel


blir ditt genombrott bakom en buske en kallvinternatt du nästan dött i en hjärtats brusten
skriver du orden så får dig till den akademiska himlen \"genial poesi\" ekar D.N kultursidor att du \"förenat en förgrenad generation av teknikprylstokiga fanatiker\"
suckar du sakta när du valts in till den akademiska himlen
för att nu var det som orden var dig förlorade,


- vi är en förlorad generation precis som alla andra,
där mirakler börjar slutar det mänskliga
balanseras det märkliga på en bokstavsvind ifjärran
är det ofullkomliga det vackraste fullkomliga
balanserar livet på ett vågspel
den ordkåta poeten fattar ingenting han estraderar vidare

som en jävla duracellkanin på tuppjuck han jagar orden som han jagar sig själv

hänsynslöst till döden står det på hans grav: \"Älskad, inte oälskad, bara en poet\"