som lyckligast är jag om lördan
när jag tar en tur ner på stan
fast blickarna där nog vill mörda
till sist blir man härdad och van
och frukosten satt där den skulle
med sedvanlig havregrynsgröt
i dag unnar jag mig en bulle
fast jag vet att den är för söt


det fanns något fint hos forssell
precis som hos brel och lundell
en längtan från grådaskig mars
till havet och solbelyst häll
när sommar går över i höst
och lördagen går emot kväll
så finns en förunderlig tröst
hos brel och forssell och lundell


som farligast är jag om måndan
när tvångströjan måste tas på
men trots denna fasa och våndan
är jag väldigt tacksam ändå
för många förlorar ju värvet
och finns i förmedlingens klor
det vet jag är rena fördärvet
ett trist liv i trasiga skor


en färgklickskontrast i det dystra
en själ som vibrerar av liv
en tongång som får mig att lystra
så målande och intensiv
när teologi inte räcker
och musten i blodet vill fram
en lördag när gryningen bräcker
och lust är nåt annat än skam


LARZ GUSTAFSSON 070813