Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Grattis Susann är del två i trilogin Emma




Grattis Susann! 2/3

     

 

Roger är femton år gammal, Susann är fjorton och första kärleken gryr.

 

  • - Hej Roger, Susann ler åt telefonen innan hon irriterat ber sin far att inte lyssna på hennes samtal. Ja pappa vi är tillsammans nu, kan du gå!

 

  • - Ah Min lilla tonåring, retas pappa och går sedan ner och ser på fotbollsmatchen på tv.

 

  • - Åh vad han kan vara jobbig, mumlar Susann till Roger i telefonen. Men nej förlåt nu är jag bara din, du frågade vad jag önskade mig, fortsätter hon och tänker så det knakar

 

  • - Kom igen nu lillen, vad önskar du dig på femtonårsdagen? Pushar Roger på henne

 

  • - Får man säga Dig? Skrattar hon och Roger blir så glad att han nästan ramlar bak med skrivbordstolen när han gungat för långt.

 

  • - Din klant, jag hörde att höll på att ramla, det är därför det är tur att du har mig som kan hålla upp dig när du faller, skrattar hon och fortsätter, så kan du göra detsamma för mig sen. Hon petar lite nervöst med hårnålen på ett av skärsåren på handleden. Jag är så glad att jag har dig. Avslutar hon med en tår i ögat.

 

  • - Jag är glad att du vill vara med mig med, sockertopp. Men nu, vad önskar du dig? Frågar Roger ivrigt och Susann fnittrar i luren och svarar att hon inte vet. När de har pratat i en timme till kommer hon på det.

 

  • - Åh nu vet jag! Roger skrattar i andra änden
  • - Jag önskar mig Alice Coopers nya skiva! Jag bara älskar hans låtar de är otroliga och du bara måste lyssna på dem sen du med... Om jag får den då så klart, det sista tillägger hon finurligt och råkar sedan se klockan, det är dags att medicinen så hon avslutar snabbt. Men du jag måste gå nu men vi ses imorgon. Puss

 

  • - Jepp gör vi, puss. De lägger på luren och Roger går direkt till det blå kassaskrinet han fått av sin mor när han själv fyllt femton. Det var en tråkig present hade han från början tyckt men nu kändes det skönt att ha ett säkert ställe för pengarna. Han hade samlat i månader och hade klurigt gömt undan nyckeln för sin far. Nynnande på någon lycklig ton tog han fram nyckeln från sitt gömställe, tog skrinet och satte sig på det blårandiga överkastet, stack in nyckeln i hålet och vred om.

 

 

 

 

 

 

 

Han hade gått igenom cd skivorna på Åhléns veckan innan eftersom han visste att Susann gillade musik. Priset varierade på varje skiva, men en ny cd skiva skulle kosta i alla fall minst 150 kr. Skrinet gick upp och Roger tappade snabbt hakan när han såg det tomma innehållet och blev så arg att han kastade det skrikblå skrinet i väggen. De få kronorna som fann kvar där i flög åt alla håll.

 

  • - Fan också! Svor han och kände sig plötsligt riktigt förbannad. Hans flickvän fyllde stora femton om mindre än fem timmar och han hade inga pengar till att köpa present till henne. Frustrerad gick han ut ur rummet och bankade med knytnäven i den gula hallväggen medan han vandrar genom det stora huset och tvärstannade när han plötsligt stod framför barskåpet i vardagsrummet. Nu visste han vad han skulle bli tvungen att göra, men han skulle aldrig våga göra det, om inte...

 

  • - ... Tack farsan! Utropade han sedan med säkerhet och drog upp skåpluckan. Där inne skimrade alla olika sorters sprit i limegrönt, glasklart, rostbrunt och snarliknande kopparrött med blå etikett.

Whiskyn som Roger valde brände i halsen så han fick tårar i ögonen och han kunde riktigt känna hur det växte hår på bröstet på honom. Han fortsatte att dricka tills han inte längre kände av hur det brände i halsen och han märkte att han gillade det.

Han tog med sig ännu en flaska in på rummet, den skulle han behöva imorgon.

 

 

Åhléns nästa dag 10:00

 

Gårdagens flaska låg slängd på golvet i hans rum och Roger tog ännu en klunk ur flaskan han smugglat med sig ut. Alla problem var som bortblåsta i fyllan och han visste vad han skulle göra när han väl stod utanför Åhlén.

 

De självöppnande dörrarna sköts åt sidan och varmluften från ventilationen torkade en del av svetten på hans panna.

 

  • - Hallu!, nickade Roger till de få människor han mötte när han på ostadiga ben staplade fram till cd skivorna. De svarta indelnings-etiketternas bokstäver gick ihop med varandra och dansade framför ögonen på honom. Han började letade efter A.

 

  • - Aaaoo, bokstaverade han högt och snubblade till på sin egen fot.
  • - Där har vi det, Alice i underbyxorna, Ha Ha! Gapade han.

En gammal tant såg förskräckt på honom och skyndade sedan ner mot kassan.

 

  • - Alice cooooper säger Hey stoopid!, Fortsatte Roger triumferande gapa, greppade det blanka cd fodralet och slog till några andra skivor på vägen tillbaka. Det gav ifrån sig en smäll som i hans öron lät som fågelsång. Skivan gick lätt ner i bakfickan och han lunkade med hängiga byxor bort mot kassan och förbi. Den unga kvinnan bakom disken talade med den upprörda tanten som pekade förfärat på den unga pojken. Expediten såg genast vad Roger hade i bakfickan. Hon tryckte på knappen till vakterna och gick med långa steg bort mot Roger som började springa.

 

 

  • - Vänta! Ropade kvinnan men Roger fortsatte att springa tills benen kändes som gelé och till slut gav med sig. Larmet på skivan pep högt genom den kyliga morgonluften och Roger låg och spydde i buskarna vid entrén när två enorma vakter greppade honom under armbågarna och förde honom till gatan där en polisbil väntade. Roger reagerade knappast på bilen, hela hans kropp kändes ledlös och det såg ut som om vakterna nästan slängde in honom i baksätet på polisbilen.

 

Susann stod en bit bort och grät, hon hade varit ute och promenerat när hon fick syn på den stupfulla Roger. Hon sprang fram till vakterna och berättade att hon kände pojken och de tillät henne att följa med. Hela vägen hade hon Rogers bleka huvud i sitt knä.

 

  • - Vet du var han bor? Frågade en av poliserna.

 

  • - Ja... Timmergatan 11... Kommer Roger att åka i fängelse nu? Frågade hon och grät ännu mer. Mannen såg sympatiskt på henne.

 

  • - Är det här din pojkvän, frågade han och hon nickade.

 

  • - Okej, nej inte som det ser ut just nu, men vi måste få prata med Rogers föräldrar, vet du om de är hemma?

 

  • - Kristine är nog och jobbar och... Peter är... jag... Hon kunde inte fortsätta, men de var redan framme vid det gula tegelhuset. Susann gick in i huset med poliserna och Roger hack i häl.

 

  • - Herr Larsson!? Peter!, de hörde ett ljud från ett av rummen och en av männen öppnade dess dörr. Där inne möttes de av en syn Susann aldrig skulle glömma. Där inne låg Rogers far däckad och snarkande med den tjocka ölmagen guppande upp och ner, i handen höll han en tom vodkaflaska. Susann slog händerna för ögonen, hon orkade inte se mer, hon ville inte att det här skulle vara Rogers liv. En mor som aldrig var hemma och en far som halsade en vodka stor som en tvåliters dunk varje morgon.

 

  • - Susann, kolla int... började Roger sluddra innan han plötsligt kräktes igen.

 

  • - Det gör inget Roger, jag är här, det gör inget, Upprepade hon med tårar i ögonen medan hon smekte sin pojkvän ömt över ryggen

 

  • - Jag måste be om legitimation på både dig och Roger, sade mannen som Susann pratat med. Hon tog med darrande händer fram sin legitimation, räckte det till mannen och tog sedan fram Rogers plånbok ur hans byxor där han låg däckad på soffan. Det satt ett fotografi på insidan, på det såg man henne och Roger på stranden. Det var från förra sommaren när de ännu bara varit vänner.

 

Polisen såg på hennes legitimation och såg sedan ner på henne där hon satt vid Rogers avslagna sida. Ett beklagande leende framträdde på mannens läppar när han sedan sade;

 

  • - Grattis, Susann...



Prosa (Novell) av Flickan*i*L*för*Lycka*
Läst 859 gånger och applåderad av 4 personer
Publicerad 2007-12-11 20:36



Bookmark and Share


  navigo
Hängde med hela vägen i denna trevliga läsning med flera snyggingar i.
2007-12-12
  > Nästa text
< Föregående

Flickan*i*L*för*Lycka*
Flickan*i*L*för*Lycka*