Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Ett meningslöst försvarstal



Jag brukade tänka på livet som tid,
tid att sitta av tills nästa stadium infinner sig.
Som ett fängelsestraff till viss del.
Men inte som straff, bara tid.

Jag brukade aldrig fundera på framtiden,
det kommer när det kommer, tänkte jag.
Dåtid är historia. Avklarat och borta.
Ja alltså, det trodde jag då.

Jag förlorade en hel del på det jag trodde då.
Hopp var meningslöst då livet var betydelselöst.
Drömmar tynade bort i kraft, färg och form.
Det som krävde vilja var bortkastat,
kärlek som inte direkt blev perfekt var oviktigt.
Det ledde självklart till ingen kärlek,
men det var okej för mig, då.

Livet var ingressen till punkten som var början till starten.

Fast, om sanningen skall fram så vågade jag nog bara inte leva.
Tänk om det jag försökte ta mig för skulle gå dåligt,
det kändes bäst att inte ens försöka.
Tänk om jag skulle misslyckas?

Jag förlorade mycket på det jag tänkte då.
Men jag lär mig.
Det går långsamt men jag lär mig.
Det finns inte en oviktig sekund,
jag har svårt att förstå det helt
men, jag är på väg.

/







Fri vers av Jonny Larsen
Läst 209 gånger och applåderad av 1 personer
Publicerad 2007-12-12 00:57



Bookmark and Share


  ochjag
en mycket klok insikt. lev väl.
2007-12-12
  > Nästa text
< Föregående

Jonny Larsen
Jonny Larsen