Jag har förstått att det stigit i kurs

Å andra sidan man kunde välja en president som Bush

Så nu vill man ha rim, så nu duger rim

Folk vill ha lite tjo och tjim

Du är inte så mycket för känsloutspel

Jag ber om ursäkt om jag har fel

Jag fick för mycket känslor, jag förlorade orden

Men som människa är man ganska ensam på jorden

Och jag har aldrig känt mig så liten som nu

Jag behöver nog dig, förstår du?

Det här känns som min chans, jag måste ta den

Det är min chans förstår du det min vän

Jag vet inte längre vem jag är

Jag frågar mig konstant vad jag gör här

Lyssnar någon på mina skrik

Kan jag övertyga dig om att du är unik

Ingen själ är den andra lik

Jag minns nog fast jag trodde jag hade glömt

Nu minns jag, jag som trodde jag hade drömt

Gör det mig bitter, eller ger det mig hopp

Dag undrar om jag har samma själ, jag har inte samma kropp

Det så lätt att se kroppen, det konkreta

Men är min själ den samma, jag måste veta

Jag måste ta reda på det, jag kan inte dö ovetande

Kanske är jag samma man trots allt förnekande

Jag minns, minns du?

Jag tror jag behöver det nu

Kommer du ihåg magin, hur det kunde förtrolla

Jag säger inget bestämt, jag vill bara kolla

För är det så, då finns det en möjlighet, då finns det hopp

Och då kanske jag kan finna min själ, och försonas med min kropp

Jag kan inte se det nu på grund av livets alla förändringar, men jag kanske finns där

Jag öppnar munnen och ser om rösten min bär

Det höll i tio år, det har gått fem år sen senast

Då känslorna var för starka var rimmen för klena

Kanske jag gick förlorad med rimmen

Men jag kommer ihåg, framgångens ljuva minnen