Från den persiska rel. har också det ondas furste kommit in i senjudendommens föreställningsvärld och därmed följde den skarpa dualismen mellan det onda och det goda, som är okänd för den äldre judendomen. Honom tillades det namn som anklagaren har i GT, Satan och det fick därigenom ett helt annat innehåll, det kom att beteckna den onda principen.Detta ord är semitiskt, på arabiska heter det Sheitan. Till oss har ordet kommit från Gamla Testamentet, och det är härlett från ett verb som betyder "att uppträda som fiende till någon". På grekiska översattes det med diabolos, vilket på svenska blir djävul. -betyder båda "belackare, anklagare", i Nya Testamentet används även andra "motpart, frestare, anklagare".
I GT är Satan ingalunda ärkefienden, det ondas förkroppsligande, fastmer en Guds tjänare- Demiurgen-en hovman vid de orientaliska hoven och som överensstämmer med ordets betydelse.
Upphöjelsen av det onda till den andra dominerande principen, i värld och tid bredvid och i ständig kamp med det goda, härstammar från den persiska religionen. Den grundläggande principen i Zarathustras lära är dualismen
Hebreiska: Satan vedersakare, fiende,grekiska Diabolos från verbet diaballein :att falskeligen anklaga någon ( för perserna var lögnen kardinalsynden).
(Huvudsakligen uppgifter från Martin-P.N.Nilsson)