Det finns inga tankar, inga drömmar och ingen längtan kvar.
Den enklaste förklaringen är oftast den mest felaktiga när det handlar om dikt.
Världen är gjord av rök och dimma, dåliga trolleritrick och speglar.
Inte för att den komplexa förklaringen heller nödvändigtvis stämmer.
Jag är dum och tråkig, fet och ful och underlägsen.
Det man ser hos sig själv är inte alltid sant, oftast överdrivet och ibland felaktigt.
Men jag är en jävla idiot, hur kan man misslyckas utan att lyfta ett finger.
Ibland underminerar man sig själv helt utan att veta om att man gör det, ibland är man dock helt klar över vad man gör. Fast då söker man mest sympati.
Jag har aldrig älskat någon och ingen har någonsin älskat mig.
Det finns någonting som kallas bortträngning och man kan inte yttra sig om andras känslor. Dock är denna utsaga ingenting mer än mest ytterligheter för sakens skull.
Världen är vacker, månen och stjärnorna i natten skiner som såpbubblor.
Fokusering av ett objekt som vackert och endast det visar på ett behov att fixera självet. Hitta en fast punkt i tillvaron som man inte kan skifta.

/
Ett oavklarat slut utan ord tenderar att visa på en ofullständig person, oavklarad i självet och oavklarad i orden.