befinna sig närvarande
under ett ögonblick
är det finste som kan hända en människa
för vem minns inte den ultimata kyssen
den som sopade bort alla tvivel som fanns liggande på jordskorpan.
Kaapooff!

du var min en liten stund mellan tanken
och handlingen
det var menad att bli
att få berättad för människor som inte var närvarande i våran bubbla
av tillit, jag litade på dig, du svek mig med de sårande orden
av att du var tvungen att mobba mig
som om jag aldrig hade hjälpt dig i dina svåra stunder,

jag bar dig på mina vingar
när du inte hade någon annan,
vi var lika i symbios när du lärde mig att inte frukta mörker eller höjder
du var min första pojkvän men framförallt min vän
du var en pojke och en vän som svek när jag behövde dig som mest,

det är inte konstigt att jag gråter
det är inte konstigt att jag har svårt att tro på män
som säger de ska bära mig på sina vingar,
när inte du höll ditt löfte
varför skulle någon annan man göra det,

du skadesköt mig i bröstet och lät mig ligga blödande
jag blöder fortfarande men det låtsas vi inte om,
det tillhör det förgågna
nu är du inte ens endel av min framtid
du är inte ens min vän
nästan tacksam
för att du fick mig att inse
att jag har rätt att ställa de kraven jag vill ha
på den personen jag kommer älska.

Jag vill uppleva den ultimata kyssen igen
utan att jämföra den med dig och vårt förflutna,
kiss me and leave me
becouse I care to much to die infront of there eyes.