egentligen vill jag bara skriva en miljon förlåt
trots att jag vet.

~

jag är inte arg mormor,
jag förstår varför.
det är bara det att
jag är rädd, hela tiden
så rädd

jag tänker att kanske är det så
att min mamma också vill dö
med dig liksom

hon säger att hon saknar dig
så mycket att hon nästan sprängs
det är därför jag är rädd.

älskade mormor,
jag känner mig ensam
om du var här nu
så skulle jag låta dig somna i
mitt knä
smeka ditt hår

tills du kände dig lugn igen
och jag skulle vara
mycket mindre ensam.

~

mormor, jag förstår varför du
valde att dö
det är okej
men kan du lova oss
att du mår bra nu?

för vi kan behöva
att någon gör det åt oss