Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Aldrig hemma någonstans

Aldrig
hemma
någonstans

alltid
på väg

som en bil
i vinternatten

mörkret
på alla sidor
flämtande halv- och helljus
himlen upplyst av förbipasserande byar och städer
förrädiskt väglag
omöjligt att vända
livrädd för att fastna

inget hemma


tårarna har torkat

oändlig sorg




Fri vers av Tteresia
Läst 464 gånger och applåderad av 8 personer
Publicerad 2007-12-15 21:10



Bookmark and Share


    ej medlem längre
du skriver otroligt vackert. de tre sista raderna är ju en dikt i sig själva. du skriver dig in i mitt hjärta. tack för den här.
2009-06-13

  Karl-Bo Lundstedt VIP
OJJJJJ så bra, påminner om en låt jag skrev en gång...
applåder..
kb
2008-04-06

  micke marin
Och inte nog med det, sen får man höra att man släpper ut för mycket koldioxid när man puttrar fram här i livet.
Skojar lite. Man måste skoja lite.
Texten lätt att ta till sig och förstå om något allmänmänskligt, tror jag.
2008-03-29

  Bengt VIP
Den enda trösten är att man i bland blir bländad...
Du fångar känslan väldigt bra i texten! :-)
2008-03-14

  jardan
fångat nåt av livets svåra, vart ska vi??
2007-12-17

  Inkarasilas
Ingen landstillhörighet, ingen samtid, ingen förening i jaget, bara så jävla ensam, svärta och jag åker med hela vägen.
2007-12-17

    ingvar VIP
Ja, som Lavamannen skriver: sorgset, ensamt och vackert. Och mycket vemodigt.
2007-12-15

    eva m h
Känns ensamt!
2007-12-15
  > Nästa text
< Föregående

Tteresia