Med själ av lind och tuva
och med doften av vanilj
tar du mig med ut i dimman
in i drömmens svala dans
över ängen
genom lunden 
bortom månens bleka skans

Där ditt hår likt ljuva strängar 
av all lyster som hon höljer
är ditt hjärta ock min lykta
om än du döljer hennes ljus

Och lätta fötter svävar följsamt 
över tovor, myr och grus
där ditt skratt likt änglar fången 
klingar sången som jag följer

Ty till blindhet jag har fallit
som skingrat viljan till all bot
då mina ögon blott ser drömmen
om din midja blick och barm

Så fullkomlig är din skönhet
sprung ur forntidstora sagor
leder hjärtat mitt till dager
fyller själens lust och arm

Men mitt liv är ack din giv
och jag vid puls av blott en nyck
ty så tätt intill - jag följer
ut i dimmans fagra dans
över ängen
genom lunden 
bortom månen
blott en chans