Nån typ av stilla melankoli,
i den värld jag lever i,
när mörkret kletats fast här på mitt fönster.

Ett lugn som efter fara,
i den värld där jag vill vara,
med mina väskor, mina dagar, mina mönster.

Ett glatt virrvarr djupt i magen,
i min väld, just den här dagen,
eller natten, eller stunden då jag vuxit fast.

En klarsvart natt och typ tokljus dag,
i min värld, min värld där jag,
lärt mej inse, blivit vuxen, står mitt kast.