Du öppnade mina rigida ögon,
smälte isen som täckte min syn,
gav mina kalla fingrar värme
och visade mig månens sken.

Jag kan inte förlåta din vänlighet,
kan inte skyla min skyldighet,
lyckans oförlåtliga existens
och eldens inbjudande flamma.

Min skyldighet görs till din,
av illvilja och återuppvärmt hat,
en fasad av papier-maché,
gulnad nostalgi och torkade känslor.

/