Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Nu viskas intets vita namn

Nu viskas intets vita namn
kring vinterns skymningsdiken.
Det håller i sin bleka famn
en mö från sångens riken.

Hon gick till vila, andlöst tyst,
förförd av tal om friden.                               
Till ordens saknad blev hon kysst
och svept med sömnlent siden.

Ändå  syns  spår av orons stråk
vid slutna ögons gömma
som manas hett av pulsens språk
att än en gång få drömma.

Med vilken gnista får man fyr
ur askan från en flamma,
den återstod från äventyr
som aldrig blir desamma?




 


Fri vers av "Silver" VIP
Läst 869 gånger och applåderad av 16 personer
Publicerad 2007-12-22 00:13



Bookmark and Share

  octobertragedy
du är duktig med orden, du. oerhört vackert och nära.
2008-02-17

    Trast
Mycket fint diktat som alltid. Existentiellt. Intressant, för jag känner igen mig i både motiv och tematik från några av mina egna dikter.
2008-02-11

  Lillasyster F
Vackert skaldat som alltid från din penna.
Sömnlent siden, skymningsdiken... mycket vackra ord.
2008-01-17

  aol
din dikt bara griper tag i mig du är
en riktig skaldinna
2008-01-13

    pastorn
melodin och rytmen i den här dikten är otrolig (som vanligt när det gäller dig!)... och rimmen, ja de känns klockrena. underbart underbart underbart. så vackert.
2008-01-09

  Gärdsmyg
En sådan otrolig melodi du har, fantastiskt
2007-12-22

  Larz Gustafsson VIP
Nej, äventyren blir aldrig mer desamma.
Men det finns nya...
Tack för en ljuvligt vacker dikt.
2007-12-22

    JJ VIP
En underbart nära dikt! Tydlig i sitt bildspråk och fantastisk i sin rytm! För mig talar den om \"det förbrukade\" det som tog slut och saknaden av det... Hoppet finns där... visst kommer flamman återigen synas , men med en annan lyster... varje flamma är unik i sin lyster! Det här är en oerhört välskriven dikt! Silver du är en unik flamma! Mvh. JJ.
2007-12-22

  Mikael Lövkvist
Vad du kan, vännen. Känns, för mig, som en fulländad dikt. Jag beundrar ditt hantverk. Orden känns frammejslade med mycken god omsorg och ren estetisk talang.
2007-12-22

  Paedur
Hänförande vacker. Det skulle behövas en dikt av samma klass för att beskriva den här med rättvisa. Dina ord säger det själva: andlöst tyst, förförande, kyss, sömnlent...

Du har många bottnar i den vilket ger laddning åt texten.
Vid första anblick ser jag en kvinna som nerkyld av vintern lägger sig ner och ger upp sin ansträngning och sin sång för att få den ljuva vila som diket lovar. Precis innan man dör av köld orkar inte längre kroppen spara på värmen utan öppnar kapilärerna och släpper fram det varma blod man sparat åt de inre organen. Det skall tydligen vara en underbar känsla. \"kysst och svept med sömnlent siden.\" Men så varningen: somna aldrig om du är kraftigt nerkyld. I sista stund räddar hon sig. Skickligt invävt i några få ord som tar med läsaren genom allt detta.

Men den verkliga tolkningen är så mycket intressantare. Kanske också personligare så jag låter bli att skriva något om det. Jag vill bara säga att man kan tända den om man vågar. Allting säger att man inte vill och inte orkar och framför allt att det inte blir lika bra igen. Men ibland ska man inte lyssna så mycket.

Det finns många gnistor som kan tända världen och den här dikten är en av dem.
2007-12-22

  Erik L
Fantastiskt välskriven dikt. Den sista strofen var bara helt underbar tycker jag.
2007-12-22
  > Nästa text
< Föregående


"Silver" VIP