Månskensförströstan väntar
ultravioletta strålar förtar
Jag vet inte vad jag talar om,
men vänta i dimma och förfall i grått
bitar av bitar förkrossar helheter
ett pussel av stavfel och grammatiska smörbeläggningar
jag är ett moln av sand i en värld av vatten
förgör mitt känslospel
jag vet inte vem du är
som glas, dina ögon förföll som lättsamt hat
viljelös ängel inkapslad i frigolit
jag är egoistisk, världen ser mig som en legobit
mellan tretton och tjugotre dog min själ varje morgon
och varje kväll i sekundsnabba pulsationer
av ett minne jag inte kommer ihåg
ett minne av en händelse jag vet inte utspelade sig som jag tror
kärlek spelar ingen roll när ingenting annat fungerar
sakta faller tanken till sömnens försvar av verklighetsstörningar och drömlösa nätter
jag saknar mitt kosmiska förfall i dig
håll mig hårt till ditt overkliga, ditt omätara, ditt ofattbara
i lögn talar ord långsamt och fridfullt
i sanning spelar endast betydelsen roll

lev för livets förfall

skapa nytta, skapa glädje

värde är verkligt

ingenting spelar roll

jaga mening och jaga död

gråt inte för gråtens skull

gläd dig för känslan

hata förfallet

värm dig i elden som omger dig

slutfört

/