Vägarna har vilsnat
Och frusna läppar
Kysser vårt blod
Tuggar på vår ögonkontakt, den gick

Sönder på mitten

Stjärnor föll ner i ditt hår
Sedan fallna från ditt skakande huvud
Trasiga föll de mot marken
Ljudet, de gav ifrån sig
Var som glaskrossade skrik
från tåröversvämmade ögon

Du vandrade in mot jordens mitt
Men du kom aldrig ut på andra sidan
Du
Kom aldrig ut på andra sidan
Och du har krossat dina stjärnor mot marken
De stjärnor som kom till jordens mitt
Luktade drömmar som spruckit i sömmarna
Och tömts på sitt innehåll
När de smälte i lavan
De luktade sorginfekterad lycka
Men du har dig själv att skylla
För du krossade dina stjärnor
Dina vägar har vilsnat som dina kaosbelamrade
Hjärnceller
Det kanske inte faller nya stjärnor
Men om det gör det
Lova att trycker dem mot din lysteruttömda bröstkorg
Och sparar dem i en hjärtformad ask